EU-taxonomin – klassificering av hållbara verksamheter
EU-taxonomin är ett gemensamt klassificeringssystem inom EU som anger när ekonomiska aktiviteter kan klassas som miljömässigt hållbara.
Syftet är att styra kapital mot verksamheter som bidrar till EU:s klimat- och miljömål – och minska risken för greenwashing.
EU-taxonomin påverkar i första hand större företag och finansmarknaden, men får indirekt stor betydelse även för små och medelstora företag genom krav från banker, investerare, kunder och upphandlingar.
Vad är EU-taxonomin?
EU-taxonomin anger kriterier för när en verksamhet kan klassas som hållbar utifrån sex miljömål:
- Begränsning av klimatförändringar
- Anpassning till klimatförändringar
- Hållbar användning av vatten och marina resurser
- Omställning till cirkulär ekonomi
- Förebyggande av föroreningar
- Skydd av biologisk mångfald och ekosystem
För att klassas som hållbar måste en aktivitet:
- Bidra väsentligt till minst ett miljömål
- Inte orsaka betydande skada på övriga mål (DNSH)
- Uppfylla grundläggande sociala skyddskrav
Varför är EU-taxonomin relevant för företag?
EU-taxonomin används för att:
- Styra investeringar och finansiering
- Skapa jämförbarhet mellan företag
- Minska risken för vilseledande hållbarhetspåståenden
I praktiken möter företag taxonomin genom:
- Bankernas kreditbedömningar
- Investerares krav
- CSRD-rapportering
- Upphandlingar och kundförfrågningar
Även företag som inte rapporterar själva kan behöva lämna taxonomirelaterad information till kunder eller finansiärer.
EU-taxonomin i relation till annat hållbarhetsarbete
EU-taxonomin hänger nära ihop med:
- CSRD och ESRS
- klimatberäkning och klimatstrategier
- LCA och miljödata
- Hållbarhetsrapportering och finansiering
För många företag blir en EU-taxonomianalys ett kompletterande lager ovanpå befintligt hållbarhetsarbete – särskilt i dialog med banker, investerare och större kunder.